Gravidyoga

I torsdags var sista dagen för gravidyogan. Det har varit en skön och avkopplande stund varje vecka. Jag har inte behövt tänka på något annat än andningen och barnet i magen och det har känts som en befrielse. Jag har fått ut mycket av yogan och känner att jag kan slappna av på ett annat sätt nu när jag spänner mig. Jag är dock nyfiken på om jag kommer kunna använda det när värkarna sätter igång ordentligt och om jag kan koncentrera mig då på vad jag lärt mig.

Sista gången var allas partners med. De skulle ägna hela sin uppmärksamhet på oss blivande mammor. Vi gick igenom massage mellan sammandragningar och massage under sammandragningarna. Det var så skönt och jag kände mig ännu mer avlappnad när jag både tänkte på andningen och fick avslappnad massage. Mina ömma fötter fick också massage. Jag skrattade lätt när hon sa att papporna skulle massera fötterna för min man tycker inte om det 🙂

de sista dagarna nu har jag spänt mig mer och jag känner att jag är öm i axlar och skulderblad. Jag har inte känt det tidigare men det är väl antagligen för att man blir tyngre och tyngre och det är lätt att tappa ställningen. Mina ben har svullnat upp, det har varit så ett par veckor nu. Jag använder stödstrumpor, inte dagligen, men när jag kommer ihåg det. Det är jobbigt att ta dom på sig för de är trånga och jag har svårt att böja mig och dra upp benet på knät när jag ska ta på dom. Jag är helt slut när strumporna är på 🙂 Men benen svullnar ändå och jag känner mig som klumpfot. Det ömmar och sticker i benen varje dag, värst är det på kvällarna. Då har jag gått en hel dag. Jag googlade runt på gravidmassage. Tänkte kanske jag skulle gå på det för att se om svullnaden kan gå ner lite. Jag är så rädd att jag ska få havendeskapsförgiftning. Proverna visar dock bra men det kan ju bli sämre ju mer vatten man samlar på sig också. det är dock så dyrt och gå och få massage. Måste hålla lite i pengarna eftersom föräldrapenningen kommer inte göra mig rik.

Någon som har tips på bra övningar vid svullna och ömma ben, framförallt vader?

Fin mage

Ibland kan ja stå framför spegeln i badrummet och beundra magen. Jag har alltid varit stolt över min mage. Den har aldrig hängt eller varit stor utan det mesta har satt sig runt låren och rumpan. Nu när jag är gravid känner jag att det håller i sig så. Rumpan och låren är stora, liksom brösten. Magen är också stor, självklart men den är sådär rund och fin. Inga bristningar ännu, inga häng någonstans utan fast och fin. Jag är fortfarande smal runt midjan eller precis under brösten vilket gör att jag tycker jag se att ” jag har bara mage”. Jag gillar min gravida mage och jag hoppas den kommer vara fin i några veckor till och sedan efterlåtna också:) då börjar träningen att återfå beach 2013. Hahaha.! Jag ställde mig på vågen o h den visade 12 kg plus. Inte farligt tycker ja, trodde ja skulle vara uppe i minst 20 vid denna vecka. Hoppas det inte skenar för mycket nu sista veckorna.

Vecka 16 och intervju

I morgon går vi in i vecka 16. Det känns fortfarande sådär overkligt. Det börjar dock märkas lite grann på magen men inte så att ingen som vet, ser det. Jag har däremot inhandlat mammabyxor, åh gud vilken befrielse! Det är riktigt skönt! Ingenting sitter åt länge, det är som att ha mysbrallor på sig hela dagarna fast man ser snygg ut 🙂 Mår bra i övrigt, men haft lite ont i magen de senaste dagarna. Känner att jag även behöver en kudde mellan benen när jag sover för att inte sjunka ihop för mycket. Jag är lagom trött, äter min järntabletter men somnar kl. 21 om kvällarna. Vilket i och för sig är skönt för då är jag pigg när jag går upp kl. 05.30. Äter mycket gör jag, framförallt på förmiddagarna. Eftermiddagarna är inte alls likadana förutom idag för idag har jag varit hungrig hela dagen. Det som är bra att jag inte är så gottesugen utan mer matsugen. När jag mår lite illa då nyser jag sen mår jag inte illa längre, väldigt lustigt men faktiskt bra 🙂

Jag har ett dilemma dock och det är att jag ska iväg på en intervju i morgon till ett toppjobb och ett jobb som jag verkligen vill ha. Ska jag berätta att jag är gravid? Först tänkte jag berätta. Sen pratade jag med en väninna och hon tyckte inte det. Hon rekommenderade att jag skulle ringa facket så då gjorde jag det. De sa att jag har inga skyldigheter alls att berätta att jag är gravid. Det är som jag säger en moralisk fråga. Så frågan är om man ska chansa på att berätta och hoppas på att det är en arbetsgivare som tänker långsiktigt och ser mig som anställd och inte som mamma. Eller om man ska strunt i att berätta för att se hur långt jag kommer på mina meriter. Det senare känns mer lockande då jag vill veta om jag kommer att få jobbet. Jag har en känsla av att jag annars inte kommer att få reda på det. Hade det varit en myndighet eller kommun hade jag kanske tänkt annorlunda men nu är det ett privat företag. Jag kommer att låta bli att berätta, det har ingenting med min anställning att göra, det är livets gång. En man hade aldrig berättat att han skulle bli pappa.

Så nu är det bestämt 🙂 Känns bra!

Korv Stroganoff får det bli idag, mums!

På väg neråt….

 

…men på ett positivt sätt. Jag har sedan 1 jan slutat äta godis. Ska jag nu stå brud får jag väl se till att skärpa mig om jag vill se bra ut på korten. Inte för att man inte kan se bra ut om man har några extra centimeter runt armarna men jag känner att jag hade mått bättre av att gå ner några kilo. Min blivande man och jag så en kort föreläsning om att skaffa sig en rutin. Allting är möjligt om det görs till något dagligdags, vanligen under 30 dagar. Så den 1 jan bestämde vi oss för att undvika att äta godis och chips under 30 dagar. Det gick rätt bra faktiskt. Jag fick ju äta kakor och bullar så det gjorde jag, i massor. Men inget godis. Jag vet att då spelar det ingen roll, men för mig gjorde det det. Det var principen av att sluta med godiset. När 30 dagar hade gått så åt jag några godisbitar bara för att. Men det var inte så gott. Jag bestämde sedan för att lägga i en växel till och undvika kakor och bullar också under kommande 30 dagar. Det har nu gått 17 dagar utan det och vågen landade i morse på 74.9 kg från ursprungliga 78 kg den 1 jan 2012. Bara genom att jag har slutat äta godis och bullar och kakor så har jag alltså kunnat ge ner 3,1 kg. Helt otroligt!

Jag var och är fortfarande sockerberoende. Men jag har ett mål, ett bröllop. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna klara två veckor. Nu har jag klarat 1,5 månad. Jag äter som vanligt, frukost, lunch och middag men jag undviker godis, chips, bullar och kakor. Vad äter jag då istället? Jo, morötter och dipp, det är gudagott och självklart har jag alltid torkade aprikoser hemma. Jag vet att det är socker i det också men jag kan inte äta lika många av dom som av godis.

Jag hoppas att jag kan hålla i detta och verkligen gå ner till en gräns jag önskar länge, 69,9 kg. Det är långt kvar och jag får säkert lägga i en högre växel i mars månad om jag ska lyckas till maj, får filura lite på vad det kan vara 🙂