Vecka 10

Wow! Vi har kommit till vecka 10, känns så overkligt. Mannen har fortfarande inte fattat någonting. Han känner ju inte bröstens explosion eller illamåendet eller tröttheten. Så det är klart att det är svårt att förstå. Men jag ska säga att även om jag har eller har haft alla de symtomen, kan jag inte heller fatta det. Om två veckor är vi i vecka 12 och då är det liksom ”över” enligt många, risken alltså. Men inte för oss. Efter att ha läst så mycket de senaste åren så är man väldigt rädd. Vi längtar så oerhört till den 16 okt då det är dags för ultraljud.
Längtar, längtar, längtar……

Vecka 9 (8+1)

Vi väljer att gå på vår gynekologs räkning och eftersom vi gjorde insem en torsdag båder det också vara byte av vecka den dagen. Så i går gick vi in i vecka 9. Gud va iden går snabbt. Jag tyckte det var inte alls längesen som vi var i vecka 5. Tröttheten sitter i, åh va trött jag är. En lite sjukdomskänsla och frysningar har funnits där också denna vecka. Idag gick jag hem från jobbet. Jag kände mig så matt och orkade inte. Kom hem och sov till och från i tre timmar. Den här tröttheten tär på mig. Jag orkar liksom inte ta mig för något. Dammsugade precis och var tvungen att ta en paus…hahaha. Hoppas verkligen man blir piggare när kroppen har vant sig vid det extra livet man har i kroppen.

Trevlig helg till er alla!

Första titten

Vadan denna frånvaro? Ja,  jag är väl ingen riktig bloggerska, tiden räcker inte till och tröttheten har slagit till. Så trött om om dagarna att jag inte ens orkat logga in på bloggen….hahah! Hur ska detta sluta? I alla fall så har jag nu gått in i vecka 8 (7+4). Under ca. 2 veckors tid har jag varit illamående och varit tvungen att att äta något litet varje gång jag känt illamåendet komma. Jag har inte kräkts så det är jag glad för. Men nu i helgen så försvann illamåendet, i alla fall så som jag hade innan. Tröttheten ligger dock fortfarande kvar. Denna trötthet tar kål på mig. Jag går runt och gäspar hela dagarna och när klockan slår halv 3 då är botten nådd. När jag kommer hem vilar jag ca. 2 timmar och sedan tar det 1 timme innan jag kommer igång med något här hemma. Men så får det vara, det är bara att acceptera. Som tur är har mannen riktigt mycket energi, hoppas de håller i sig lite till 🙂

Första besöet har varit hos barnmorskan, ett hälsosamtal. Gav inte så jättemycket men det var kul att få träffa henne som ska följa en under hela tiden. Vi berättade för henne vår historia, eller ja, den enklare varianten och sa att vi var riktigt oroliga att det inte skulle finnas något i magen. ”Men ni har väl tagit ett gravtest?” Ja, men det var för 6 veckor sedan, ingen blödning har jag haft men oron finns fortfarande. Vi vill se ett bevis. Så hon tyckte vi skulle vända oss till vår gynekolog och få ett vul. Vi kunde inte få hjälp av landstinget. Så idag var vi hos vår favvogynekolog. Han hade undrat varför jag hade bokat men tyckte det var en jätterolig nyhet att vi är gravida. Åh vad jag var nervös innan titten men allt var så bra 🙂 Vi fick se det tickande hjärtat. 13mm långt och han beräknade det till 7+5, så vi räknar det istället. BF är den 25 april.

Nu är vi glada när vi tittar på den fina bilden 🙂