Nähep

I söndags kom mensen. In i det sista trodde jag att det skulle gå men det ville sig inte. Dock har jag haft konstig mens denna gången. Väldigt vattnig och röd först och sedan brun. Dock inte bara flytningar utan mer som…mens. Men det skiftade redan på första dagen, annars brukar det avta första andra dagen.

Nu kommer vi inte kunna genomföra behandling nästa ägglossning, och jag vet inte om vi kan det nästa heller. Och sedan är vi inne i juli. RMC har semesterstängt men vi undrar om Gyn Grönlund har öppet i Helsingör under sommaren. Någon som vet? Att vänta till hösten känns så lång tid.

Nu ska jag fira valborg, underbart väder och i morgon är det bara mannen och jag. Ska bli härligt, ingenting uppbokat, bara vara 🙂

Ruvardag 2

Känner lite molvärk i nedre delen av magen men ingenting som jag skulle kunna hänvisa till inseminationen. Det skulle lika bra kunna vara sen ägglossning. Jag tänker inte så mycket på vad jag har i magen, om jag har något vill säga. Hur ska jag förhålla mig? Får man dricka ett litet glas vin, får jag äta skaldjur, kaffe mm? Vad är riktlinjerna liksom? Jag vet ju hur man bör förhålla sig om man är gravid men jag är ju inte det ännu, eller?

Svåra tankar.

Ruvardag 1

Jag kallar det ruvardag trots att jag inte vet om det är ett embryo ännu. Tillförseln av extra hormoner i form av pergotime och ovitrelle har gjort att jag nu ligger sjuk. Det kom smygande i tisdags och sjukdomskänslan och halsontet eskalerade under gårdagen då vi var på RMC. Idag kände jag mig inte bättre så det var bäst att stanna hemma. Jag har fortfarande svårt att ta in att vi faktiskt genomförde en insemination igår. Allting känns som vanligt i kroppen förutom då sjukdomskänslan, men den fanns där innan. Jag har en sådan konstig känsla om att det inte kommer att fungera. Jag vet inte riktigt var den kommer ifrån. Kanske för att det inte känns annorlunda eller för att jag faktiskt inte vet vad läkaren sprutade in. Det kan ju ha varit vad som helst 🙂 Jag vet att jag är löjlig men fortfarande efter 2 års tid (barnlöshetstid) tycker jag inte om att inte ha kontroll över mitt eget liv. Kontrollen ligger hos läkarna som jag inte litar på. Det kändes inget när jag inseminerades, bara före när de satte instrumenten. Är det vanligt att man inte känner något?

Den molande värk som jag har haft sedan jag slutade med Pergotime, har avstannat, vilket bekymrar mig också. Gud, vad jobbig jag känner mig som bara försöker hitta fel. Tänk om man kunde bli gravid på normalt vis, spontant utan att veta om det, så man slapp bekymra sig så mycket.

Ruvare

Jaha, då vag jag ruvare. Trodde aldrig att jag skulle få säga det. Men det är sant, trots att jag inte kan tro det riktigt. Inseminationen gick bra och det känns inget konstigt. Vilket bekymrar mig lite. Ska det inte kännas något? Men det är typiskt mig, jag är så skeptiskt till allt. Nu ska jag försöka se ljust på detta och inte fundera så mycket på det. Läkaren sa att vi skulle ta ett test om fjorton dagar, vilket betyder 2 maj. Men mensen kan ju komma innan dess. Oj, där va jag skeptisk igen 🙂 Nu väntar mig med spänning på att få göra testet och se om vi lyckas på första försöket.

Håll tummarna!

Ont och sjuk

Jag vet inte om det är behandlingen som gör att jag känner mig sjuk eller jag hade varit det ändå. Vaknade i morse med ont i halsen och sjukdomskänslan har bara ökat för varje timme. I morse fick jag icke omslag till glad gubbe, så det blev ett samtal till rmc. Spruta ovitrelle togs i förmiddags, det gick ätter än vad jag trodde. Nålen var så liten. Vi fick tid i morgon på förmiddagen för insemination. Kan inte riktigt fatta det, att vi ska faktiskt insemineras. Men jag är rädd att min ägglossning redan varit, vet inte varför men bara en känsla. Vi får se i morgon. Att äggstockarna ger sig till känna har jag fått erfara, fasen vad ont det gör i magen, gravidmagen.

Men jag får väl inte klaga 🙂
Tur är i alla fall mitt i allt att jag känner mig sjuk redan idag för då tror folk att jag verkligen är sjuk i morgon när jag anmäler mig. Jag vill inte berätta något ännu. Precis börjat jobba på ett mammavik och sedan försöker vi få barn själva. Allt lite komiskt!

Mensvärk, eller vad?

Vaknade i morse och hade ont i ländryggen, så som det brukar värka när jag får mens. Men nu är det ägglossning på G så det var lite konstigt. Men testet i morse visade inget omslag så då hoppas vi på omslag i morgon för då blir det RMC på måndag. Något som slog var att jag skulle ju vilja kolla först om det har släppt något ägg här hon gynekologen innan vi åker till RMC. Det är ju liksom onödigt att åka 60 mil om jag inte har något ägg som släpp denna månaden. LH stegring kan ju förekomma även om jag inte har ägglossning? Någon som har tänkt så?

Test

Testet i morse visade ingen stegring, så det blir inget RMC i morgon i alla fall. Känns så overkligt att vi har börjat nu.
Ha en bra!

Vul

Idag var det dags för vul för att se om Pergotime kuren hade hjälpt. Jag hade två större blåsor och några mindre. Den största var 15mm och det verkade som att gynläkaren tyckte det såg bra ut. I morse gjorde jag ett ÄL test som visade positivt. Jag blev lite fundersam då och tog fram CB test också. Det visade inte omslag. RMC ringde på eftermiddagen och tyckte jag skulle hålla mig till CB test och göra varje dag nu så vi inte missar något.

Nu håller vi bara tummarna på att omslag inte sker på lördag för då får vi bryta denna månaden.

Då är vi igång

Japp, det är vi. Jag skulle äta Pergotime från dag 5 och är idag inne på sista tabletten. I morgon väntar ultraljud för att se hur äggblåsorna ser ut. Sen är det bara att testa med ägglossningsstickor och ringa RMC vid omslag. Det känns lite konstigt alltihop, livet och verkligheten rullar på men vi håller faktiskt på att skaffa barn samtidigt. Lite mysigt faktiskt att få ha en liten hemlighet, bara jag och blivande maken 🙂

Oj…

…vad har vi gjort! Vad spännande, läskigt, oroligt, obekvämt, utlämnande och faktiskt helt fantastiskt! Vi har gått emot det vi sa att vi skulle göra. Idag har vi ringt RMC och meddelat start på vår första (och förhoppningsvis enda, förutom syskon) behandling. Idag kom mensen. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur spännande det hade varit att ringa till RMC, så jag ringde mannen och han sa, ja men då gör vi det. Vi skulle väntat till maj egentligen eftersom vi inte vill ”äventyra” vår bröllopsdag med illamående, kräkningar eller gud förbjude, blödningar. Men vi kan inte låta bli att ringa eftersom det är detta vi har kämpat för. Sen att allt ska hända på en och samma gång, det är liksom vår natur.

Men hur tar man hand om ett barn? Om allt fungerar som det ska, kommer vi bli gravida och få ett barn i januari. Men vi vet inte hur man gör. Är vi färdiga med livet-utan-barn och hur kommer det bli med allt annat som vi planerar med hus och allt? Alla dessa tankar tar så stor plats och bråkar med tanken om att vi faktiskt har fått en chans att få starta behandlingen idag. Vi är på väg nu. Vi är på väg att bli den där lilla familjen som vi så länge önskat. Men jag har så svårt för att se mig själv som förälder. Jag trodde att jag hade sett mig hela tiden som mamma men nu när det kanske kan bli verklighet, kommer känslorna farande och självförtroendet är på botten. Jag måste bli vuxen, men det är jag ju, ja men mer vuxen. Fast det är inte sant, jag är mer vuxen än många andra mammor. Jag kommer att bli en bra mamma, när jag blir mamma. och ja, vi längtar till att bli föräldrar, det bara känns så läskigt för det är en mark man inte trampat på innan.

På lördag tar jag min första pergotimetablett. Ska ta en sådan i fem dagar, sedan är det dags för VUL och sedan spruta. Hatar sprutor, mannen får ta den på mig, jag vägrar. Sedan förhoppningsvis infaller omslaget på stickan på en dag som inte heter söndag och då blir det RMC dagen därpå för insemination. Wish us luck!