Större och större blir jag. På ett sätt älskar jag min mage men jag älskar inte att jag stor överallt annars. Jag äter som en gris och rumpan och armarna växer så det knakar i kapp med magen. Men va f-n, jag är gravid så jag ska inte klaga 🙂 Magen är så stor nu så att jag har svårt att få ner mina vanliga tröjor över magen så när jag tog en sväng in till stan idag efter jobbet för att hämta mina nya glasögon, passade jag på att kika in på h&m för att köpa några mammatröjor. Det är inga snygga kläder de har. Mest basic men jag köpte ett par och de var sköna eftersom de gick långt ner över magen. Så nu hoppas jag att jag klarar mig till april.
I torsdags gick vi in i vecka 29 (28+0). Då var det också dags för föräldragrupp och ny mätning. Jag har magmått på 30 och hjärtljuden pendlade mellan 160 och ner till 137 och sedan snabbt upp igen. Om det bara skulle vara för hjärtljuden skulle jag satsa mina besparingar på att det är en liten envis tjej därinne. Det tror min mamma också. Vi får väl se vem vi möter om 78 dagar.
Det börjar kännas nu att jag är långt gången. Det börjar bli tyngre. Sen är jag nog inte den bästa på att ta det jättelugnt heller. Visst jag är bra på att slappa i soffan men jag tror att jag ibland kan hålla samma tempo som om jag inte hade en mage. Det går inte riktigt, då ger sig den lill* till känna och jag får ont i nedre delen. Eller så spökar ischiasen. Det känns som om bebisen ligger långt ner, för jag vill liksom hålla uppe magen. Det känns som om den trillar ner, hahaha 🙂
Fortfarande fattar jag inte att jag har en bebis i magen. Jag vet inte när vi ska fatta att vi ska bli föräldrar, om allt går bra. Overkligt, science fiction 🙂
Vi väntar på dig 