Känns som en berg-och-dalbana, mitt humör. Men det är väl så när man vill ha barn och inte bara kan få det, sådär bara….
Har känt ett par veckor nu att det har varit tufft mellan mig och mannen. Det har kännts tråkigt efter vi borde vara de lyckligaste efter att ha varit gifta i bara 2 månader. Men det är så mycket som händer runtomkring oss hela tiden så vi hinner inte stanna upp. Barnlösheten är en stor del av det, självklart. Vi har också haft så folk här hemma eller varit hos folk, telefonen ringer stup i kvarten, eller plingar sms, mail eller facebook. Idag ville mannen ringa sin far för att komma hit och hjälpa till med målning, men jag orkar inte. Jag orkar inte hela tiden ta hänsyn till folk. Jag vill vara själv med min man och bara vara. Sen vad vi gör om dagarna, de spelar ingen roll, bara vi är själva tillsammans. Vi behöver det. Det har varit en skön dag, igår va en skön dag och jag hoppas att flera dagar denna veckan blir sköna där vi kan hitta varandra och njuta av varandra.
Det vi ser framemot denna veckan är också är ett ev. besök i Danmark för vår andra insemination. Första gjordes i april på RMC men nu har de stängt så vi testar Danmark. Det ska bli spännande. Jag hoppas på omslag nu på onsdag eller torsdag, de har stängt fredag och lördag. Håller tummarna.