9 1/2 vecka

Det har nu gått 9 1/2 vecka sen prinsessan föddes och det har varit en underbar tid. Varje dag utvecklar hon något nytt. Vi vaknar på morgonen och då brukar jag säga ”go morgon” och ler och hon ler tillbaka. Bara en sådan underbar och strålande start på dagen gör att förmiddagen verkligen blir underbar. Hon ler ofta och skrattar. Jag brukar göra olika ljud som hon känner igen och då skrattar hon med hela ansiktet. Själv blir man helt blödig och jag får nästan tårar i ögonen varje gång hon ler. Jag är så lycklig att jag har fått just henne 🙂

Varje dag under graviditeten åt jag skitsaker = socker och nu försöker jag att inte äta lika mycket. Det är svårt för det är så gott men jag har några kilo kvar innan jag når startvikten på 78 kg men de är också de svåraste. Jag körde en 30 dagars kur med normal mat men undvek så mycket jag kunde sötsaker. Då gick jag ner 4.5 kg. Sen fick jag ett återfall med noll kontroll. Gick upp 2.4kg igen och därför måste jag skärpa mig igen. För mig är det nteså mycket bara mat utan jagmåste träna mer. Är ute och går medbarnvagnen kså ofta jagkan men hon sover sämre under promenaderna så det är lite kinkigt. Sulle komma ut sjölv på kvällen och kanske jogga lite mellan varven. Det är tufft i början när mN inte har orken men om jag bara ger det några veckor så har jag kondisen sen. Kämpa kämpa! Hat mina forna jeans på mig i dag, dock 1 cm runt midjan och låren skulle suttit fint att bli av med 🙂

Förlossningen del 2

Jag var nu förlossningspatient och klockan var 9 på morgonen och vi hade nästan precis kommit in till förlossningen. JAg var öppen 4-5cm och hade svarat bra mot värmen i vetekudden som jag haft på korsryggen under nattens vandring. Därför trodde också BM att jag skulle må bra av badet som jag hade önskat. Mannen gick ner och hämtade väskan i bilen efter det att han installerat mig i badet med lustgas. Det behövdes nu för det hade börjat göra mer ont. Det gjorde ont i ryggen inte alls mycket i magen. Efter ca. 45 min kände jag att jag inte klarade av badet mer. Jag ville trycka på. Det tyckte BM också eftersom jag nu var öppen 8cm. Jag hade öppnat mig fort vilket förvånade BM och oss väldigt. Jag hade liksom inte haft jätte jätte jätte ont utan liksom bara ont. Visst gjorde det ont när värkarna kom men om jag öppnar mig 4cm på 45 minuter med den smärtan kan jag föda många fler barn 🙂

Vi gick därmed upp och in i förlossningsrummet. Jag var nu inne på den stilen att gör vad ni ska utan att fråga en massa. Jag var väldigt medgörlig bara jag fick min lustgas. Den gjorde mig dock inte yr eller borta utan var mer som en trygghet och en sak som jag kunde tänka på tillsammans med andningen så fick de andra sköta resten 🙂

Jag fick sterila injektioner, 7 st i ryggen. Gjorde svinont! Men det gör bara ont precis 5 sek efter sen släpper det. De hjälpte faktiskt, det onda trycket i ryggen kändes mindre. Sen fick jag lägga mig ner och vi testade på sidan med ena benet upp i gynställning. Det var rätt skönt men BM kunde inte få till det bra på den sidan men handpåläggning och tillsyn så antingen fick jag vända mig på andra sidan eller gå upp i gynställning helt. Jag valde det sistnämnda. BM satte en tråd på bebisens huvud och CTG:n kopplades bort från min mage. Dock hade jag fortfarande sammandragningslådan på.  Det var tur för när krystvärkarna kom, kände jag inte skillnad på värk och inte värk. Så då sa mannen att ”nu har du värk, krysta”. Sådant härligt samarbete! Krystvärkarna satte igång rätt fort och jag tyckte bara det var skönt att få krysta. Visst gjorde det ont men det var samtidigt en lättnad att få krysta. Jag kom ihåg att jag nästan i slutet vände mig till mannen och sa ”hur ska jag få ut ett litet bebishuvud genom mig”?. Det kommer att gå sa han lugnt och sedan var det dags för nästa värk och kryst. Efter ett par gånger till kom det så en liten upp på BM:s arm och mannen tittar på mig och säger: ”Det är en flicka, vi har fått en flicka”!. Tala om lyckokänslor som bara sprudlar upp! Jag var medvetande hela tiden och klar i huvudet och minns allt som hände så det var jätteskönt att få upp henne på bröstet. Vår lilla tös! Helt svarthårig och skrynklig och sa bara ett litet skrik. Sen låg hon tyst på mammas mage medan jag blev sydd.

Att bli sydd efter att ha krystat ut ett underbart barn är inte fantastiskt! F-n va det gjorde ont. Jag brast rätt mycket så jag hade ont när BM sydde och var därnere och pillade. Det var nog det värsta på hela förmiddagen. Ja just det! Förlossningen tog 3h 40 min sen jag kom in på förlossningen! Underbart för att vara förstföderska.

Efter att ha blivit sydd försökte vi få igång amningen och efter en timme kom vår underbara BM in igen för vägning, mätning och bad. Samt skulle jag få duscha. Och så klart fick vi vår grattisbricka 🙂

En underbar förlossning som jag gärna berättar om eftersom den var oförglömlig! Det gick snabbt, jag använde min andning och kunskaperna från yogan och min man var ett underbart stöd under tiden. Jag är förvånad att jag klarade av allt så himla bra, jag som var så rädd tidigare för förlossningen. Jag är stolt över mig själv och hur jag hanterade värkarna på natten och förlossningen på förmiddagen. Stoltheten resulterade i en strålande, gudomlig och efterlängtad dotter ❤

Förlossningen del 1

Jag slutade mitt jobb 1 1/2 vecka innan BF. Jag mådde bra med tanke på omständigheterna men jag hade blivit tröttare och det hade blivit tyngre. Det var en inte så konstigt jag var ändå i vecka 39. Men det var skönt att vara hemma följande vecka för då fick jag ont i ischiasen igen och jag började bli trött. Så det var helt rätt tid att gå hem. Jag är ändå imponerad av mig själv att jag klarade jobba så länge, det var skönt också så jag inte bara gick hemma och kände efter hela tiden hur jag mådde.

Veckan gick och fredagen kom. Allt kändes bra och jag tyckte det var skönt att det var ett par dagar till innan Lill*n skulle komma. Vi planerade ett litet projekt hemma och skulle åka på lördagen och inhandla allt. Vi kom dock inte så långt. Jag gick och la mig runt 23 på kvällen och hade inga känningar alls. Vaknar runt 02 av att det är något som gör ont som mensvärk och sedan ebbar ut. Jag är lite yrvaken och somnar om igen men känner långt borta i sömnen att värken kommer lite då och då. Jag inser inte först va det är utan går upp på toa. Dock förstår jag sedan att detta inte är sammandragningar utan riktiga värkar. Jag stannar uppe och går runt. Jag klockar värkarna och de är väldigt oregelbundna. Allt från 3-10 min mellan varje. JAg värmer vetekudden och stoppar ner den vid ländryggen. Det är riktigt skönt. Jag går runt hela tiden. Jag har hört från en kollega att hon hade varit uppe och gått hela tiden eftersom det gjorde mer ont att ligga eller sitta ner när värkarna kom. Det stämde verkligen på mig också så jag tyckte bara det var skönt att lunka runt mellan kök, vardagsrum och tvättstuga 🙂 Jag värmde vetekudden en gång till. Sedan var kl. 5, då väckte jag mannen och sa att det nog är dags. Han blev lite chockade men fann sig väldigt fort. Sen fortsatte jag gå runt. Vi åt frukost, borstade tänderna och tittade i tidningen mellan värkarna. Allt var som vanligt, bara det att var 5:e minut (ca) kom mannen springande och fungerade som en mjuk stolpe som jag kunde luta mig mot. Kunskaperna från gravidyogan använde jag hela tiden. Trodde aldrig att jag skulle komma ihåg det men  återigen är jag grymt imponerad av hur jag hanterade smärtan och använde mig av andningen. Den hjälpte mig verkligen att fokusera. Jag fokuserade på andningen och inte på smärtan.

Jag kände inte att jag behövde ringa till förlossningen eftersom jag hade kontrollen och värkarna var bara 5 minuter emellan. Men vid kl. 8 kom det blod i trosan och då blev jag lite mer bekymrad. Jag hade inte blött en strimma blod under 9 mån så jag ringde till förlossningen. Jag fick prata med en jättetrevlig tjej och hon trodde det var slemproppen eller teckningsblödning. Hon tyckte vi skulle komma in vid 9 så kunde hon titta och känna och kanske skicka hem oss igen. Vi förberedde oss och åkte. Jag hade väl ca. 3-4 värkar under resan in och jag tänkte för mig själv att de ska inte skicka hem mig för jag vill inte åka bil igen med värkar 🙂 Jag trodde inte att de skulle skicka hem mig heller eftersom jag hade en känsla att jag var nära. Man känner det även om man inte har fött barn innan. Jag hade läst mycket om hur en förlossning fungerar (ett tips jag fått) så jag kände igen alla faser och hur det skulle kännas. Jag förstod själv att det måste ha gått snabbt då värkarna börjat vid 3 och det redan vid 9 var 3-4 min mellan. Vi kom in och jag hade svårt att gå då det gjorde ont, inte värkont mellan värkarna men jag var ändå öm på nåt sätt (som träningsvärk). Vi fick komma in i ett undersökningsrum och blev bemötta av undersköterskan. Hon satte CTG men jag kunde inte ligga ner utan fick sitta så att jag lätt kunde resa mig upp mot mannen när värkarna kom. Nu var de kraftigare också och detta märkte nog undersköterskan för jag fick känslan att hon inte trodde de var så intensiva när vi kom in utan tänkte nog att hon skulle kolla CTG och sedan skicka hem oss igen. Men så var inte fallet 🙂