Gott nytt år!

Ett år har snart gått. Ett år av glädje, sorg, hopp och förtvivlan. Livet har tagit nya vändningar, vändningar som jag inte trodde tillhörde mitt liv. Jag har blivit mer medveten om livet. Det är inte självklart, det är inte något som jag bara kan räkna med. Ingenting är. Jag måste kämpa för varje del av livet jag vill leva. Alla är vi olika, alla värderar vi ordet svårighet på olika sätt. Vi som är ofrivilligt barnlösa ser på svårighet på ett helt annat sätt än en person som är gravid och spyr varje dag i 4 veckor. Hur kan vi gardera ordet svårighet? Jag tror inte det går, då det inte går att jämföra människors olika smärta. Men vi kan öka förståelsen för andra människor. Det är skönt att krypa in i värmen som finns i cyperspace. Där de som har samma svårighet får en förståelse, får vara ledsen, får glädjas åt det lilla och får en respons från någon annan som förstår. Jag har en alldeles egen space också utanför cybern, min fina vän A, du är så fantastiskt fin och trots de tråkigheter vi delar känns det skönt att veta att du finns där precis som jag finns för dig. ❤

Det har varit ett tufft år med tråkiga besked. Svärmors bröstcancer, P:s farbrors plötsliga död, P:s farmors plötsliga död, vårt besked om att vi inte båda kan bli biologiska föräldrar, våra vänners tråkiga besked om deras ofrivilliga barnlöshet och där en av dem inte heller kan bli biologisk förälder. Det har varit ett år där man insett vilka som är ens vänner och vilka som vill vara ens vänner när svårigheterna kommer. Det har varit ett år där vi har mött en verklighet som kallas livet som har varit hårt och kallt.

Men vi vill även minnas de goda stunderna på året. Två fantastiska bröllop, detta arrangemang av kärlek av två människor. Vi gjorde en start på året som inleddes i den fantastiska staden NY, vilken underbar resa! Och en fantastisk rundresa i somras, bara min älskade och jag. Bland vingårdar, berg och hav körde vi i tre veckor. Också har vi blivit husägare, va vuxet 🙂 Men vi trivs riktigt bra och det är så roligt att ha sitt lilla egna. Det har funnits små ljusglimtar under året och jag hoppas att det kommer att finnas det under året 2012 också. Det är dessa vi lever för i dessa dagar, det är det som får livet runt om karusellen att leva vidare.

Vi ser med spänning på det nya året 2012! Vi önskar oss ett meningsfullt år, ett år med ett fantastisk förstaår i vårt hus, ett roligt och fint bröllop med våra fina vänner och vår släkt! Om livet vill ge oss mer tar vi emot det med öppna armar.

Välkommen 2012!

 

 

Enjoy this moment, for this moment is your life!

Väntan…

Att vara ofrivilligt barnlös handlar till stor del om väntan. Vi väntar på utredningssvar, provsvar, remisser, återkopplingar men största väntan av alla – på ett mirakel! Idag var dagen när vi skulle få reda på om vi hade egna simmare eller inte. Väntan och väntan och till slut fick vi komma in och prata om resultatet. Nej, det fanns inga. Enkelt sagt, bara sådär. Tre sekunder och vår dröm blev helt plötsligt lite svårare att hantera känslomässigt. Vi var förberedda på att det kunde hända eftersom våra värden var onormala. Vi går nog starkare ut från detta samtalet än förra samtalet för en månad sedan men det är klart, det är svårt att smälta att vi inte båda kan bli biologiska föräldrar. Jag/vi anser dock att bli föräldrar innebär till 99 % att vara tillsammans, uppfostra och älska varandra. Hur mycket biologiskt det finns hos barn och föräldrar vet vi alla att detta inte alltid finns.

Vi ska älska, uppfostra och vara tillsammans med VÅRT barn –  det gör oss till föräldrar.

Jag älskar dig, du underbare, fina, tålmodige riddare! Det bästa av allt är att vi är tillsammans och att du är MIN! Jag älskar dig P.

Lite förnyelse

Äntligen har jag tagit mig tid till att göra vid utseendet på bloggen. Tycker det blev lite bättre såhär, lite mjukare.

I morgon väntar besök på RMC och jag vet inte om jag tycker om det eller inte. Eller i och för sig vem tycker om att vara på RMC om man inte är gravid? I morgon får vi veta om vi kan köra igång IVF-karusellen i början på det nya året eller vi ska behöva bedömas som människor och blivande föräldrar.  Ärligt talat ser jag inte fram emot något av det eftersom jag vet att i vilket fall som helst så blir det tufft. Jag har ett jäkla humör i vanliga fall, hur kommer det att bli om man ska gå på en massa hormoner? Att bli bedömd för något som anses som självklart för varje individ som tror att det bara är att skaffa barn är inte något roligt heller. Jag tycker inte om att bli ifrågasatt, särskilt inte för något som är så självklart som att skaffa barn. Eller nej, just det, det var ju inte så självklart!

Vi håller tummarna för morgondagen, håller tummarna för att vi ska bli med barn någon gång. Idag blev det lussefika, det blir nog en till ikväll när mannen kommer hem. Höra från luciafirandet från Tv2 i morse när Thomas von Brömsen pratade, att om man äter mycket på luciadagen så blir det ett rikt och innehållsrikt kommande år. Vi hoppas på att det innebär ett fantastiskt bröllop och en litet mirakel ❤

Energy

There comes a time in life when you have to let go of all the pointless drama & the people who create it & surrond yourself with people who make you laugh so hard that you forget the bad and focus solely on the good. After all, life is too short to be anything but happy.

Dessa visdomsord är så sanna. I mitt förra inlägg beskrev jag hur orkeslöst det är att ha med människor som tar energi att göra. Jag vill ha människor som skapar energi och som ger mig energi att leva, att njuta och att skratta. Mitt första steg idag har varit att rensa bort dessa människors närvaro i min närvaro. Facebook är en början där jag har tagit bort prenumerationer på vänners uppdateringar. Dessa bekräftelser och sanslöst onödiga uppdateringar skapar bara tankar i mitt huvud om hur mycket jag skulle kunnat hinna med om jag orkat, hur dålig jag känner mig som inte gjort något och hur dålig jag känner mig som inte blivit mamma än, när man ser alla bebisbilder och uppdateringar om amning och hur mycket mjölk som kom ut denna gången ur bröstet. Det är ett första steg att ta bort dessa uppdateringar. Om jag känner att det inte hjälper så tar jag bort mig helt från facebook. Nu tycker säkert några att varför jag ens har FB, men samtidigt vill jag ha kvar kontakter med vänner från andra sidan klotet. Jag måste börja någonstans och nu börjar jag här.

Är det någon som har tips på hur man mer kan jobba med sig själv för att finna ro med sig själv och inte låta människor som inte betyder något för en inte ta den platsen i ens närvaro som den just nu gör?

Ständiga påminnelser

Man mår bra en dag och sedan kommer det. Det är som om hela världen handlar om barn, man kan inte vara i mataffären, prata med grannen, umgås med vänner, gå på stan, vara på föreläsningar utan att barn kommer upp. Nu är man inte ens skyddad i sitt eget hem. Var på en föreläsning idag om karriärvägledning. Föreläsaren har en sådan där fin rund mage. Jättefint och kul för henne! Sitter hemma och mår riktigt bra, har hunnit med mycket som har legat ett tag. Då ringer det på dörren och det är två representanter från kommunen. De skulle bara informera om att huset som husföretaget inte får sålt, tre hus från oss, ska användas som dagis till 15 ettåringar. Precis som om jag bryr mig! Men självklart ska det springa gulliga ettåringar här på gatan och förpesta min vardag ännu mer. Usch va jag låter hemsk men jag känner att jag måste få känna så.

Precis när vi hade varit på RMC och fått det tråkiga beskedet för ett par veckor grät jag för ingenting. Nu när det gått ett par veckor skrattar jag bara åt alla som nämner barn i vår omgivning. Finns det ingenting vi kan använda samtalstiden till? Bitter, ja lite faktiskt!

Är lite rädd att jag ska gråta till allt igen nu när vi ska till RMC i mitten av december. Men jag vill tro att jag är starkare denna gång. Det känns på något sätt som man har accepterat förloppet.

Det känns också lite tryggare då vi har satt igång adoptionsprocessen. Vi vill inte stå där efter ett visst antal IVF och då börja med adoption. Vi känner att vi kör två parallella spår och försöker komma på föräldrarutbildningen till våren. Vi måste ju ändå gå den. Vi ska bara välja organisation och ställa oss i kö också.

Mycket tankar men samtidigt händer mycket också.