V 37

Idag går vi in i vecka 37. Herregud nu är man höggravid verkligen och det känns kan ja säga. Otymplig känner ja mig men enligt en barnmorska som ja träffat på idag, utanför sjukhuset, har ja en bit kvar. Magen ska sjunka ner mycket mer och trodde nog ja skulle gå över någon vecka eller två. Jag vill inte tro på henne:) ja vill att den ska komma om 27 dagar eller tidigare om den vill de:) men det är väl alltid så att det är jobbigt med väntan och ska ja då gå över så blir de ju ännu längre väntan. Så länge bebben är frisk är ja nöjd egentligen.

Påskhelgen bjuder på många visiter, borta då, och självklart blir de ett besök hos föräldrarna. Får se hur länge efter vi kommit hem som den jobbiga svägerskan kommer instormande med sin mage i vädret och ska diskutera sin graviditet? Hon skrev på FB att troligenblev det besök hos svärmor på påskafton och de har inte ens fått en inbjudan eftersom vi ska käka själva med mor och farföräldrar. Men hon är ju som hon är och nu ska det bli intressant om ord är större än handling hos lina föräldrar och om de har lyssnat på mig och hur ja känner.

Den som lever får se:)

Bra hjärtljud

För en månad sedan upptäcktes att bebisen hade dubbelslag och vi åkte in och kollade. För tre veckor sedan tittade två överläkare på bebisen och kunde anta en retlig omognad vilket är väldigt vanligt. Allting annat såg bra ut så vi skulle komma tillbaka igen som idag. Och idag fanns där inga dubbelslag eller uppehåll i hjärtrytmen, så skönt att veta att bebisen mår bra. Läkaren kollade tillväxten också eftersom måttet som BM tog för två veckor sedan inte visade någon ökning. Men visst har den växt. Nu väger den 2700 gram och kommer väga strax under 4000g vid födseln såvida ja inte går över. En stor bjässe kan det bli. Det är säkert en kille eller en stor robust tjej som är er mammas envisa sätt:) vi får väl se, spännande är det i alla fall:) föräldragrupp i eftermiddag och lite nya prover, inte så orolig då ja känner mig bra. Jag har dock mycket sammandragningar, de gör inte ont men det spänner och är obehagligt att röra på sig. En tunghetskänsla:)

Gravidyoga

I torsdags var sista dagen för gravidyogan. Det har varit en skön och avkopplande stund varje vecka. Jag har inte behövt tänka på något annat än andningen och barnet i magen och det har känts som en befrielse. Jag har fått ut mycket av yogan och känner att jag kan slappna av på ett annat sätt nu när jag spänner mig. Jag är dock nyfiken på om jag kommer kunna använda det när värkarna sätter igång ordentligt och om jag kan koncentrera mig då på vad jag lärt mig.

Sista gången var allas partners med. De skulle ägna hela sin uppmärksamhet på oss blivande mammor. Vi gick igenom massage mellan sammandragningar och massage under sammandragningarna. Det var så skönt och jag kände mig ännu mer avlappnad när jag både tänkte på andningen och fick avslappnad massage. Mina ömma fötter fick också massage. Jag skrattade lätt när hon sa att papporna skulle massera fötterna för min man tycker inte om det 🙂

de sista dagarna nu har jag spänt mig mer och jag känner att jag är öm i axlar och skulderblad. Jag har inte känt det tidigare men det är väl antagligen för att man blir tyngre och tyngre och det är lätt att tappa ställningen. Mina ben har svullnat upp, det har varit så ett par veckor nu. Jag använder stödstrumpor, inte dagligen, men när jag kommer ihåg det. Det är jobbigt att ta dom på sig för de är trånga och jag har svårt att böja mig och dra upp benet på knät när jag ska ta på dom. Jag är helt slut när strumporna är på 🙂 Men benen svullnar ändå och jag känner mig som klumpfot. Det ömmar och sticker i benen varje dag, värst är det på kvällarna. Då har jag gått en hel dag. Jag googlade runt på gravidmassage. Tänkte kanske jag skulle gå på det för att se om svullnaden kan gå ner lite. Jag är så rädd att jag ska få havendeskapsförgiftning. Proverna visar dock bra men det kan ju bli sämre ju mer vatten man samlar på sig också. det är dock så dyrt och gå och få massage. Måste hålla lite i pengarna eftersom föräldrapenningen kommer inte göra mig rik.

Någon som har tips på bra övningar vid svullna och ömma ben, framförallt vader?

Fin mage

Ibland kan ja stå framför spegeln i badrummet och beundra magen. Jag har alltid varit stolt över min mage. Den har aldrig hängt eller varit stor utan det mesta har satt sig runt låren och rumpan. Nu när jag är gravid känner jag att det håller i sig så. Rumpan och låren är stora, liksom brösten. Magen är också stor, självklart men den är sådär rund och fin. Inga bristningar ännu, inga häng någonstans utan fast och fin. Jag är fortfarande smal runt midjan eller precis under brösten vilket gör att jag tycker jag se att ” jag har bara mage”. Jag gillar min gravida mage och jag hoppas den kommer vara fin i några veckor till och sedan efterlåtna också:) då börjar träningen att återfå beach 2013. Hahaha.! Jag ställde mig på vågen o h den visade 12 kg plus. Inte farligt tycker ja, trodde ja skulle vara uppe i minst 20 vid denna vecka. Hoppas det inte skenar för mycket nu sista veckorna.

Det börjar bli tungt

Ja, det börjar bli tungt nu att bära runt på magen. Vecka 33 (32+5) är vi i idag. Det är ju många som säger det att det är nu det börjar, den där långa väntan när man bara vill träffa guldklimpen som legat och porlat i magen i snart 9 månader. Det ska bli spännande. Men samtidigt känner jag mig rädd. Jag har börjat få sammandragningar ibland. De gör inte jätteont men magen blir stenhård och det är ännu jobbigare och mer ansträngt att röra sig då. Någongång har jag fått känningar i underlivet, ingen aning vad det är men jag kan tänka mig att det är den smärtan gånger 1000 när värkarna börjar och barnet börjar tränga sig neråt. Det känns lite läskigt att behöva ha en sådan smärta. Jag trodde att jag skulle få mer respons från min man när jag har t ex sammandragningar eller säger att det gör ont i magen. Men jag får ingen respons, mer jaha. T o m de på jobbet är mer omtänksamma och låter mig aldrig bära tungt eller gå för mycket fram och tillbaka. De för goa. Här hemma kan det mer vara tal om att jag absolut inte får bära sängen upp till övervåningen (vi har gjort klart vår övervåning och skulle bära lite möbler) men det sägs eller görs inget motstånd när jag ska städa huset, plocka ut diskmaskin, åka och handla, klättra upp på pall och sätta gardiner eller laga mat och plocka undan hela tiden. Detta kan fortgå utan att bryta in och säga åt mig att ta det lugnt. Idag plockade jag undan maten och gjorde matlådor till oss båda när jag hade en sammandragning som gjorde det riktigt tungt så till slut var jag tvungen att gå in och lägga mig i gästsängen och andas lite. Mannen sitter lugnt med sin mobiltelefon vid köksbordet och kommer efter en stund in i samma rum, sätter sig vid skrivbordet och bemödar sig inte ens att fråga hur jag mår. Ibland begriper jag mig inte på honom. Vi ska ha ett barn, jag bär på VÅRT barn. Sen att det är i min kropp och det är den som får utstå smärtan och komplikationerna ska väl inte spela någon roll. Jag hade tusen gånger ställt upp för honom om han hade burit vårt barn i hans kropp om han hade känt det varit tungt, masserat benen om han haft vätskeansamling eller bara berört hans kropp eftersom det hade lugnat hans nerver.

Japp, jag har vätskeansamling i vaderna och fötter, det är svullna som bara den. Men min man hjälper mig inte med det. Bara jag tar på mig stödstrumporna så ska allt ordna sig.

Jag undrar hur det ska gå på förlossningen. Tvekar faktiskt på just idag om jag vill ha han med. För mig är det viktigt att han åsidosätter hela sitt ego och bara ägnar sig åt min kropp och vårt barn som ska ut. Han måste förstå att om han hjälper mig i den processen och vägen till förlossningen så hjälper han också vårt barn. Men hur ska han förstå detta?

Dubbelslag

Min graviditet har löpt nästan helt utan problem. Visst lite illamående och lite ont i skinkan men jag har nog haft en drömgraviditet enligt många. Alla värden har varit normala och järntabletter har jag ätit sen vecka 10 som stabiliserat upp blodvärdet. Så när vi var på föräldragruppen i tisdags och hörde hjärtslagen som pendlade mellan 167 ner till 120 blev ja lite orolig. BM sa att det är normalt men man gör alltid ett extra UL och ett CTG. Ok tänkte vi, de får vi ju göra då. Ja fick åka in direkt på kvällen till förlossningen, blev jättebra bemött vilket gjorde att mitt första intryck blev super! Ja gjorde en CTG analys och sedan kom jourläkare in och gjorde UL. Hon tittade noga på hjärtat. Hon sa att allt såg kanon ut förutom då att det var några dubbelslag ibland. Detta är rätt vanligt att hjärtat har en omognad retlighet men som växer bort till förlossningen. Men hon förklarade också att det kan vara annat hjärtfel som kan bestå efter födseln. Ja fick en tid för ett mer noggrant UL till överläkare. Där va vi i tisdags. I en timme låg ja med gel på magen och hon tittade och förklarade. Efter 45 min bad hon den andre överläkaren komma in och titta. Kändes väldigt tryggt och bra att de lägger ner så mycket tid. Eftersom allt såg så bra ut runtom kring antog de att det var en omognad. Jag skulle dit igen om 3 veckor, i vecka 35.