Vi har kommit till vecka 22. Helt otroligt! Ibland tänker jag fortfarande ”jag är verkligen gravid, eller är jag det?”. Jag tycker ibland att det inte kan vara sant. Har fortfarande svårt att föreställa mig ett litet barn i min famn. Att vi ska bli föräldrar. Jag kan inte heller låta bli att fundera kring om vi skulle fått barn när vi började försöka, hur hade vi varit då? Hade vi verkligen varit förberedda? Var va vi i livet då? HUr hade livet sett ut idag? Det är många frågor som svävar runt i mitt huvud då och då och jag tycker det är viktigt att tänka de tankarna också ibland. För då kan jag på något sätt vara mer tacksam för det vi har idag och för den ödmjukhet och omtanke jag känner inför livet som förälder. Inte bara som förälder utan även som medmänniska. Framförallt inför det så kallade ”barnskaffandet”.
Är vi redo då, min man och jag? Ja, det vet ingen, det får vi vänta med att se i april när skatten förhoppningsvis kommer ut. Jag känner mig redo, ibland i alla fall. Ibland tänker jag tankar som ” vad har jag gett mig in på”. Men de försvinner rätt snabbt eftersom de andra tankarna om längtan efter vår skatt är större. Min man däremot vet jag inte om han är redo. Jag tror att han kommer att inse vad det innebär (liksom jag till fullo) när väl vår skatt är här. Jag har i alla fall umgåtts, jobbat och lekt med barn sen jag var liten men min man vågar inte ens hålla ett spädbarn och är väldigt osäker bland barn. Jag hoppas han kommer att överösa vår skatt med pussar och gos. För det har han väldigt svårt för annars. Han är inte uppväxt med det alls.
Jag kan bli lite förvånad ibland och faktiskt också besviken att vi inte har tagit en enda bild. Nu gjorde jag det i helgen (finns här) men varför vill inte min man dokumentera? Han myser heller aldrig med magen och han tar nästan aldrig på den. Jag skulle liksom vilja att han smörjer in och pratar med den och gosar. Men det är precis som att han inte vill eller att han glömmer att hans fru är gravid ibland. Lustigt! Jag är så ompysslande och sjunger vaggvisor för min lilla mage på vägen hem från jobbet, smörjer in magen och gosar med den varje kväll. Jag tycker det är mysigt att vara gravid. Hade hoppats att min man också hade tyckt det. Men det kanske han gör, det är så synd bara att han inte visar det. Jag vet att han är glad och längtar tills vi ska träffa skatten.
Vi väntar på dig 