V. 6 (5+0)

Idag går vi in i vecka 6. det har inte lång tid men det känns som om man varit gravid väldigt länge. Det enda jag kan tänka mig att den känslan infinner sig är att man varit med från början. De som är lyckligt lottade och kan bli gravida utan problem på naturlig kanske inte alltid vet om att de är gravida förrän denna vecka.
Jag har varit väldigt trött, gäspat och känt mig allmänt, ja trött. Har också haft spänningar i magen, precis som ryck i magen som har kommit. Det har gjort ont när det kommit. En dag fick jag det när jag suttit på huk och reste mig upp. Konstigt, men det är kanske vanligt. Häromkvällen hade jag riktigt ont i magen och det strålade ner i stjärten. Jag blir väldigt orolig när jag får detta och är så rädd för att få blödningar. Men, ta i trä, det har jag inte haft några än. Bara lite torra flytningar. Om ni förstår vad jag menar.

Man vill verkligen berätta för hela världen men än så länge är det bara min bästa väninna som vet för vi hade lovat varandra att berätta då hon är i samma situation, ofrivilligt barnlösa.

Nu har vi en skön helg framför oss, vi ska njuta och ta hand om varandra.
Ha en bra helg 🙂
Kram på er

MVC vecka 5 (4+3)

Idag ringde jag MVC. Kändes konstigt och säga att jag är gravid. Grattis sa hon. Jag sa att det var efterlängtat och att vi har försökt i 2 1/2 år. Hon var väldigt trevlig. Vi bokade in första besöket som ska vara ett hälsosamtal. Ett andra besök som är inskrivning, detta är i vecka 11 och sedan ett besök i vecka 13 (12+4) för ultraljud och KUB-test. Känns som så långt iväg. Jag frågade om man kunde få något UL innan men det fick man inte. Skulle rädslan ta över innan UL v. 13 så fick man kontakta gyn eller annan privat för att VUL eller UL. Jag kommer känna att jag är gravid sa hon, att jag redan nästa vecka kommer att känna av illamående kanske, yrsel och trötthet och håglös. Men jag är så rädd att något kan gå snett. Jag har läst så mycket under åren nu att en del foster har dött mellan vecka 8 och 12. att hjärtat bara har slutat slå. Att man trott man varit gravid i en månads tid och sedan har fostret inte överlevt. Vad hemskt det måste vara! Nja får se hur jag känner mig om jag ska ringa min fina gynekolog som hjälpt oss så vi får se om det finns något därinne.

Gravid…är det sant?

Ja det är sant! I alla fall enligt de test jag har gjort hela veckan och att inte mensen har kommit än. Idag är det dag 31 och så sent har den aldrig kommit. Men jag har så svårt för att tro att just jag skulle vara gravid. Vi har kämpat så länge och nu kanske har det fungerat. Vårt besök i Danmark som kändes så bra lyckades! Helt fantastiskt!

Det är det som har gjort min frånvaro vid datorn också i snart en vecka. Jag har liksom inte vågat skriva något för jag vet inte riktigt vad jag skulle skriva. Jag har inte vågat tro och fattar faktiskt fortfarande inte att det är sant! Jag kan inte låta bli att tänka på att något kan gå fel men det var som några vänner på bloggsidan sa, att det är faktiskt nu du ska njuta för det är nu du vet att du är gravid. Vad som händer kan inte ingen styra över.

Jag är så fantastiskt glad att jag kan bli gravid, jag var så rädd att jag inte skulle kunna det. Även om vi har manlig infertilitet så vet man aldrig om jag är oförklarligt barnlös eller så. Nu är jag ju inte så långt gången (vecka 5, 4+2) men jag vet att jag kan bli gravid.

Det är långt kvar, men jag ska njuta varje minut av vad som händer med min kropp. Det är lite spännande för vi har aldrig varit med om detta innan.

De känningar jag har haft är att jag har ömma bröst och det svider lite därnere men inget annat än så länge. väntar bara på de värsta symtomen 🙂 Men de tar jag gärna 🙂

Bim-2 & test

Enligt Dr Lars på gynkliniken så skulle jag testa två veckor efter inseminationen. Det är den dagen på torsdag. Jag kunde ju naturligtvis inte vänta. Jag tog fram en sticka i gårkväll. Jag har haft lite känningar i brösten och i tjejmagen samt ländryggen men inte mer än vanligt före mens. Jag brukar ha spottings innan mensen kommer. Typ ljusbruna/rosa flytningar. Men de har inte dykt upp ….än.

Nåväl, testet visade ett svagt svagt streck men både mannen och jag kunde se det. Vi tittade på varandra och vi kunde liksom inte skrika ”JAAAAAAAA”! Vi ska nästan i kör att det är ju inte säkert ännu utan vp får vänta tills på torsdag att ta ut något hurrarop. Men jag kan ändå inte sluta tänka på att det faktiskt var ett litet svagt streck 🙂 Idag har varit en bra dag. Mina tankar rusar iväg trots att jag försöker hålla dom i styr. Jag längtar så till torsdag morgon så att jag kan testa. Ska testa med CB då så att det känns lite säkrare.

Vi kan kanske vara gravida :)!!!!!

Flytningar

Första jobbdagen efter semestern och det har känts bra. Har inte haft några känningar idag förut att jag har haft flytningar. Det brukar jag inte ha dag 18 i cykeln. då brukar det vara snustorrt. Brukar någon annan ha detta efter en insemination? Jag kan inte låta bli att tänka att det kanske är en nidblödning fast utan blod 🙂 Positivt tänkande 🙂

10 dagar kvar till TD…

Fyra dagar…

…har gått sen inseminationen. Jag letar efter symtom även fast jag vet att det kanske inte finns några ännu. Men man tänker och analyserar och funderar. Jag har känningar i ”tjejmagen” men jag vet inte om jag brukar ha det. Men det tror jag inte. Det är dag 17 idag i cykeln och allt är som det brukar vara tror jag. Jag fick en sådan känsla av att detta lyckades inte denna gången heller fast jag hade en sådan tro det vå första dagarna. Jag vill verkligen ha nidblödning snart, ett litet bevis på att det kan ha tagit sig. Alla får ju inte nidblödningan men JAG vill ha en. Idag är det 11 dgr till TD. Längtar!

Förväntansfull….

…är känslan. I går fick vi omslag på stickan och jag ringde kliniken i Danmark som vi har haft kontakt med sen i vintras ifall vi skulle känna för det istället för RMC. De är så trevliga och det var absolut inga problem att komma dagen efter (alltså idag). Vi körde tidigt i morse, förväntansfulla och fulla av hopp. Besöket gick jättebra, väl bemötta och vi kände oss trygga med Lars på Gyn Grönlund. Vi fick välja ut en donator som kändes bra och sedan fick vi vänta lite, Sedan var det dags för ultraljud. Ägget hade precis släppt vad han kunde se, så det så perfekt ut. efter några minuter var vi klara och redo att åka hemåt igen.

De känns skönt och som sagt förväntasfullt. Vi håller alla tummarna vi har att det biter denna gång att vi om två veckor kan se ett +.

Jag fick en kommentar i ett inlägg för några dagar sedan. Om att jag och min man borde prata och vara överens om vad vi vill innan vi skaffar barn. Hon menade på att hade vi det inte bra nu så hur tror vi att det kan bli när vi har barn? Jag uppskattar de råd som vi kan få men ibland behöver man inte råd, utan bara skriva av sig. Det är denna blogg som jag har det till. Min man och jag har det bra, innerst inne. Vi har, precis som många andra par, dippar, precis som alla kan ha dåliga dagar och må skit, så kan vi eller jag också må dåligt. Mycket av detta beror på vår barnlöshet. Det är något som vi måste kämpa oss igenom, liksom varje dag i våra liv. Vi måste leva! Livet är tufft och för många orättvist. Jag upplever detta och då skriver jag av mig i min blogg för att jag behöver avreagera mig. Mitt liv är inte perfekt, det är ingens. Jag älskar min man över allt annat. Vi är lika på många sätt, dock är vi väldigt olika på hur vi hanterar vår barnlöshet. Ibland är det svårt att hantera våra olika sätt att hantera detta men syvens och sist är det viktigt att vi kan respektera varandras sätt. Jag använder min blogg för att hantera min frustration och process.